Igår vaccinerades jag med Twinrix och köpte myggmedel och myggnät. Idag inköptes bland annat kikare och ficklampa. Vad kan det vara som är på gång.... :P

Chris Medina - What Are Words

Insett att jag knappast kan sitta och peppa min "lillasyster" att följa sina drömmar om jag inte ens lyssnar på mina egna råd.

Så även om det skrämmer skiten ur mig, så ska jag genomföra detta äventyr. Må det bära eller brista.

Om/när jag vet hur det blir, om jag överlever så ska ni få veta.

I’m there again, deep down in the abyss. And for every time I feel like I’m falling further down and have a harder time climbing back up.

Can´t help to wonder how deep this hole is. And what will happen when I´ll hit the ground?

Tankar

Jag önskar jag visste hur man tar delar av en ljudfil och la upp den här. Men jag har ingen aning så jag får försöka återberätta det istället.

Återigen har Magnus Betnér sagt det offentligt det jag tänkt. Han har ju ett eget program på Bandit på fredagarna och där tog han bland annat upp den omtalade Örebromannen som är misstänkt för att ha våldtagit 16 kvinor, och det är väl bra. Men det som är underligt är att medan denna nyhet rönt extrem uppmärksamhet så har den s.k Cykelmannen i Farsta knappt nämnts med mer än notis. Men han är ju misstänkt för att "bara" ha våldtagit 13 kvinnor....Hur många av er har hörts talats om den senare??

Och värst av allt är denna krönika skriven av herr Cantwell. "Hagamannen- en blek kopia av gåtan Eliasson".... Ursäkta men vad?? Så nu börjar vi ranka våldtäktsmän också? Vet inte om jag tror att NÅGON av Hagamannens offer anser att han är en blek kopia av NÅGONTING.

Igår blev jag utskälld på gymmet. I och för sig förstod jag att det antagligen att det skulle bli reaktionen men kunde inte hålla tyst.

Det handlade om en tjej som jag för kanske fem-sex månader alltid såg på gymmet, så fort jag var där så var hon där på någon av konditionsmaskinerna, bara skinn och ben, och det gjorde ont i mig redan då. Men sen har jag inte sett henne sedan dess. Men nu var hon där igen igår, nu styrketränade hon, och om möjligt var hon ännu smalare nu än innan. Förstår inte hur hennes armar orkade något alls.

Så nu var jag bara tvungen, kunde inte hålla tyst längre. Var väl totalt osmidigt av mig, men jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig, så jag frågade rakt ut om hon ville ha hjälp med sin anorexia, och såklart exploderade hon. Och jag förstod ju att om man är och tränar så har man inte insett vilka problem man faktiskt har, men kanske kanske kanske har jag sått ett frö hos henne...

Antagligen fel av mig att stilla mitt eget samvete men ...

Vackra vackra modell

helagotland.se - helagotland.se - "Vi vill också ha semlor"

helagotland.se - helagotland.se - "Vi vill också ha semlor"

ehh??

Fick precis veta att ännu en av de tjejer jag kommit i kontakt med under min "tid", har brutit upp från sitt förhållande, ett förhållande som pågick under tiden då hon var "aktivt sjuk" (eller hur jag nu ska förklara det). Och det har hänt i så pass många fall/förhållanden att jag inte kan låta bli att fundera över det. För ofta har det handlat om långa förhållanden som har pågått medan kvinnorna har varit sjuka och mått dåligt, men som sedan har tagit slut när hon börjar må bättre.

Finns säkert tusen anledningar till detta, men kanske finns det ett mönster. Är det så att man känt att man behövt sin partner så mycket innan, att man inte skulle klara sig utan, men att man sen inser att man är så mycket starkare än man insett, att det faktiskt är bättre att leva själv än i en olycklig relation? Eller är det männen som inte längre har kvar den tjejen de blev ihop med? Hon som var liten och sjuk, som behövde honom så mycket, men som sedan börjar bli allt mer självständig och inte längre är beroende av honom?

tårar

herregud, vad är det med mig nuförtiden? Jag är som en fontän...

under tiden jag var sjuk hade jag inga känslor, kom inte en tår under en väldigt lång tid, undrar om jag håller på att ta igen det nu, eller? Börjar ju gråta för ALLTING just nu, och inte bara för att jag är ledsen, utan för minsta lilla sentimentala sak.Helt utan förvarning, bara sådär, så sprutar det...

vi ska inte ens tala om när jag skriver eller pratar om känslosamma saker.

Och det är faktiskt lite fascinerande, hur otroligt liten möjlighet man har att kontrollera om tårarna kommer eller inte. Inte kan jag kontrollera det i alla fall...

ja jösses =)

ni vet de där stunderna, då allt känns bra, man känner sig närmast lycklig, alla tankar på det som är jobbigt, all ångest, allt det är som bortblåst i just den stunden. Man känner sig fullkomligt lugn, rofylld och trygg. Man skulle vilja frysa tiden och bara stanna i den känslan för alltid.

Jag är så tacksam när de stunderna dyker upp, de är så värdefulla. Oavsett allt som hänt, allt som är. så känner jag mig trygg när jag känner hans armar omkring mig när vi sover...