ni vet de där stunderna, då allt känns bra, man känner sig närmast lycklig, alla tankar på det som är jobbigt, all ångest, allt det är som bortblåst i just den stunden. Man känner sig fullkomligt lugn, rofylld och trygg. Man skulle vilja frysa tiden och bara stanna i den känslan för alltid.

Jag är så tacksam när de stunderna dyker upp, de är så värdefulla. Oavsett allt som hänt, allt som är. så känner jag mig trygg när jag känner hans armar omkring mig när vi sover...