Fick precis veta att ännu en av de tjejer jag kommit i kontakt med under min "tid", har brutit upp från sitt förhållande, ett förhållande som pågick under tiden då hon var "aktivt sjuk" (eller hur jag nu ska förklara det). Och det har hänt i så pass många fall/förhållanden att jag inte kan låta bli att fundera över det. För ofta har det handlat om långa förhållanden som har pågått medan kvinnorna har varit sjuka och mått dåligt, men som sedan har tagit slut när hon börjar må bättre.

Finns säkert tusen anledningar till detta, men kanske finns det ett mönster. Är det så att man känt att man behövt sin partner så mycket innan, att man inte skulle klara sig utan, men att man sen inser att man är så mycket starkare än man insett, att det faktiskt är bättre att leva själv än i en olycklig relation? Eller är det männen som inte längre har kvar den tjejen de blev ihop med? Hon som var liten och sjuk, som behövde honom så mycket, men som sedan börjar bli allt mer självständig och inte längre är beroende av honom?