Det är tur att jag med åren insett att jag faktiskt trivs väldigt bra i mitt eget sällskap, att jag kan ta hand om mig själv och inte alltid behöver andra (även om det självklart är underbart att ha folk runt sig också). För det innebär att jag kan stå på egna ben om det behövs, allt står inte och faller med andra. Det tror jag är en av de bästa saker man någonsin kan komma fram till, att man trivs i sitt eget sällskap. Nu är det ju tyvärr inte samma sak som att trivas MED sig själv, för dit har jag ju en bra bit kvar. För det innebär för mig, att man inte är nöjd med vad man är ibland, vad man kan, vad man utför, hur man ser ut etc. Att vara helt nöjd med det, ja där är jag inte än tyvärr.
Jag jobbar på det, man får aldrig sluta kämpa! =)
Så i vilket fall, planerna tar form.
Och mitt liv tar steg framåt..
Och du, du är i mina tankar, hoppas du mår lite bättre snart..
Man får älta den frasen i all evighet. Jag tror inte att man kan leva sitt liv utan att någon gång såra andra, tyvärr. Även om det gör väldigt ont..
SvaraRadera